Fredag 6 mars 2015. Föraningar.
När det började var jag var 68 år och pensionär. Redan när jag steg upp på morgonen märkte jag något konstigt med benen. Det kändes som om de hade somnat och det kändes vingligt att gå. Benen nedanför knäna ville liksom inte styras helt och hållet, utan var lite svajiga. Som om de när som helst kunde vika sig. Så småningom började jag också känna pirr i fingrarna på båda händerna. Kanske också i någon tå då och då.
Lördag 7 mars. Stroke misstänks och avskrivs.
När jag steg jag upp tidigt nästa morgon bar benen mig inte längre, utan jag sjönk ihop på golvet bredvid sängen. Eva, min fru, ringde sjukvårdsupplysningen som skickade ambulans. Vi kom snabbt till Södersjukhuset där jag togs in på akutavdelningen. Efter undersökning av en läkare lades jag in på strokeavdelningen. Jag kunde fortfarande gå med rollator i sjukhuskorridoren under förmiddagen. Det togs prover och gjordes röntgen, men ingen stroke kunde konstateras. På eftermiddagen försvann rörelseförmågan successivt i händer och fötter och jag kunde inte längre gå själv. Jag försökte då och då lyfta händerna till ett hängaggregat ovanför sängen men på kvällen kunde jag inte längre nå det.
Södersjukhuset skulle bli mitt hem den närmaste månaden.
Enligt journalen kunde jag inte lyfta vänster hand till näsan. Man misstänker stroke och gör datatomografi av hjärnan för att fastställa eventuell blödning. Vid middagstid är den genomförd, men visar inga tecken på blödning eller infarkt. Enligt journalen är bortfallet uttalat vänstersidigt.
När det började var jag var 68 år och pensionär. Redan när jag steg upp på morgonen märkte jag något konstigt med benen. Det kändes som om de hade somnat och det kändes vingligt att gå. Benen nedanför knäna ville liksom inte styras helt och hållet, utan var lite svajiga. Som om de när som helst kunde vika sig. Så småningom började jag också känna pirr i fingrarna på båda händerna. Kanske också i någon tå då och då.
Lördag 7 mars. Stroke misstänks och avskrivs.
När jag steg jag upp tidigt nästa morgon bar benen mig inte längre, utan jag sjönk ihop på golvet bredvid sängen. Eva, min fru, ringde sjukvårdsupplysningen som skickade ambulans. Vi kom snabbt till Södersjukhuset där jag togs in på akutavdelningen. Efter undersökning av en läkare lades jag in på strokeavdelningen. Jag kunde fortfarande gå med rollator i sjukhuskorridoren under förmiddagen. Det togs prover och gjordes röntgen, men ingen stroke kunde konstateras. På eftermiddagen försvann rörelseförmågan successivt i händer och fötter och jag kunde inte längre gå själv. Jag försökte då och då lyfta händerna till ett hängaggregat ovanför sängen men på kvällen kunde jag inte längre nå det.
Enligt journalen kunde jag inte lyfta vänster hand till näsan. Man misstänker stroke och gör datatomografi av hjärnan för att fastställa eventuell blödning. Vid middagstid är den genomförd, men visar inga tecken på blödning eller infarkt. Enligt journalen är bortfallet uttalat vänstersidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar