Sommaren tillbringades åter på Gotland, i sommarhuset i Lau. Eftersom jag nu klarade att ta mig ut och in i huset tog jag bort rampen mot altanen efter några dagar. Den gick att skruva isär i två delar och ligger numera i vår lagård.
Förra sommaren hade vi intensiv rehabträning två gånger per vecka. Min fysioterapeut tyckte inte att det behövdes denna sommar. Att tillbringa sin tid i ett hus med trädgård erbjöd så mycket normala aktiviteter som ersätter träningen.
Min rörlighet var en helt annan denna sommar. Jag deltog i arbetet med trädgården, vilket är mest intensivt vår och försommar. Jag kunde sitta på en pall och rensa. Jag lagade kompostlådorna som hade fått förfalla i ett par år. Jag började såga och hugga ved, vilket inte blivit gjort heller det senaste året. Jag högg mer ved än på länge och fyllde vedboden inför hösten. Jag upptäckte att kryckkäppen nästan alltid vär i vägen, när man skulle bära eller utföra någon syssla i trädgården som krävde båda händerna, så jag lät den ligga. Att röra sig utan kryckkäpp var en större utmaning, men jag vande mig ganska snabbt.
Vi bor i ett ganska nybyggt sommarhus, men det finns också ett äldre, förfallet hus på tomten. Det gamla huset har varit under upprustning under några år. Vi har bytt fasad, fönster, dörrar, innegolv, isolerat, tapetserat… Under förra sommaren låg allt arbete nere. Jag kunde ju knappt komma in i huset, än mindre utföra något arbete. När sönerna kom och hälsade på i juli passade vi på att byta golv i det gamla vardagsrummet. Rev det gamla golvet, isolerade och lade nytt golv. Jag kapade golvbräder och bar, sönerna rev och la dit nytt. Jag hade svårt att böja mig tillräckligt, men tillsammans fixade vi detta på några dagar. Det kändes som en personlig seger över sjukdomen.
Jag prövade att cykla igen, men det visade sig vara svårt. Jag klarade inte att släppa foten från marken. Jag fick inte upp farten tillräckligt för att få balans. Efter flera försök vågade jag inte fortsätta. Det fanns tydligen en del kvar att träna upp.
På höstkanten plockade vi äpplen. Jag klarade att plocka med en äppelplockare, ja till och med att använda en kortare stege. Vi gjorde äppelmust för vintern.
I september gjorde vi en trädgårdsresa till norra Tyskland på en vecka. Jag gick på långa trädgårdsvandringar varje dag. Det var fortfarande sommarvarmt och vi gick på mjukt underlag i vackra landskapsparker. Det gick mycket bra. Jag tror inte att jag har gjort så långa promenader sedan jag blev sjuk. Men fortfarande gick jag ganska sakta.
Förra sommaren hade vi intensiv rehabträning två gånger per vecka. Min fysioterapeut tyckte inte att det behövdes denna sommar. Att tillbringa sin tid i ett hus med trädgård erbjöd så mycket normala aktiviteter som ersätter träningen.
Min rörlighet var en helt annan denna sommar. Jag deltog i arbetet med trädgården, vilket är mest intensivt vår och försommar. Jag kunde sitta på en pall och rensa. Jag lagade kompostlådorna som hade fått förfalla i ett par år. Jag började såga och hugga ved, vilket inte blivit gjort heller det senaste året. Jag högg mer ved än på länge och fyllde vedboden inför hösten. Jag upptäckte att kryckkäppen nästan alltid vär i vägen, när man skulle bära eller utföra någon syssla i trädgården som krävde båda händerna, så jag lät den ligga. Att röra sig utan kryckkäpp var en större utmaning, men jag vande mig ganska snabbt.
Vi bor i ett ganska nybyggt sommarhus, men det finns också ett äldre, förfallet hus på tomten. Det gamla huset har varit under upprustning under några år. Vi har bytt fasad, fönster, dörrar, innegolv, isolerat, tapetserat… Under förra sommaren låg allt arbete nere. Jag kunde ju knappt komma in i huset, än mindre utföra något arbete. När sönerna kom och hälsade på i juli passade vi på att byta golv i det gamla vardagsrummet. Rev det gamla golvet, isolerade och lade nytt golv. Jag kapade golvbräder och bar, sönerna rev och la dit nytt. Jag hade svårt att böja mig tillräckligt, men tillsammans fixade vi detta på några dagar. Det kändes som en personlig seger över sjukdomen.
Jag prövade att cykla igen, men det visade sig vara svårt. Jag klarade inte att släppa foten från marken. Jag fick inte upp farten tillräckligt för att få balans. Efter flera försök vågade jag inte fortsätta. Det fanns tydligen en del kvar att träna upp.
På höstkanten plockade vi äpplen. Jag klarade att plocka med en äppelplockare, ja till och med att använda en kortare stege. Vi gjorde äppelmust för vintern.
I september gjorde vi en trädgårdsresa till norra Tyskland på en vecka. Jag gick på långa trädgårdsvandringar varje dag. Det var fortfarande sommarvarmt och vi gick på mjukt underlag i vackra landskapsparker. Det gick mycket bra. Jag tror inte att jag har gjort så långa promenader sedan jag blev sjuk. Men fortfarande gick jag ganska sakta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar