Skärtorsdagen 2 april
Eva har nu åkt till Gotland över påsken. Jag är nu kopplad till respiratorn endast under natten och då är den satt på låg effekt. Jag hade sovit bra på natten, sedan ett av två sömnmedel hade bytts mot ett lugnande medel som tydligen fungerade bättre. På morgonen kom en läkare och berättade att allt såg bra ut och att det gick åt rätt håll. Ingen höjd temperatur längre. På förmiddagen satt jag i en stol i en timme, medan en fysioterapeut genomförde ett träningsprogram. Jag var pigg under dagen. Min dotter kom och hälsade på under eftermiddagen. Jag drack juice och sedan vatten med sugrör. Sedan hostade jag slem i en halvtimme och blev väldigt trött. Sedan kom en son vid halv femtiden efter jobbet. Vi ringde Eva med en högtalartelefon och pratade med henne en stund.
Långfredagen 3 april
Under denna natt hade jag för första gången ingen respirator. Jag sov bra och vaknade klockan sex. Det var mindre personal än vanligt på grund av påskledigheten och till viss del för mig ny personal. En son kom runt halv elva.
Vi ringde åter Eva och pratade en stund. Sedan kom en för mig ny fysioterapeut och kontrollerade min rörlighet och muskelstyrka. Jag fick nu sitta på sängkanten i några minuter för första gången. Jag drack åter vatten och kaffe med sugrör efter den sedvanliga omständliga proceduren att koppla om slangar för att jag inte ska få vätska i luftstrupen. Jag fick ändå ett hostanfall när jag drack med sugrör, men med vätska i svamp gick det bättre. Det är svårare att dricka nu. Fingerstyrkan ligger kvar på samma nivå men andningen fungerar bättre. Jag var pigg under dagen men blev trött av minsta ansträngning, som att prata i telefon eller att hosta. På eftermiddagen fick jag sitta i dörröppningen till balkongen och andas frisk luft för första gången på nästan en månad.
Påskafton 4 april
Ingen respirator i natt heller. En del av personalen är väldigt noga med att jag ska ligga i olika ställningar och helst på sidan. De flyttar mig med jämna mellanrum och sticker in kuddar på olika ställen så att jag inte kan röra mig. Det blir ofta obekvämt. Jag ligger helst raklång på rygg, men de är oroliga för att jag ska få liggsår då, så de lyssnar inte på mig.
På morgonen fick jag lite övning med en fysioterapeut och vilade sedan. Det går framåt med andningen och nackmuskulaturen men inget vidare med att svälja. Jag vill inte dricka något eftersom jag får hostattacker så fort jag försöker.
Mitt på dagen kom en son med familj och hälsade på och vi pratade. Vi ringde åter Eva på Gotland, vilket jag blev lite trött av. Vi kunde också konstatera att jag har vissa minnesproblem.
Jag fick åter sitta i den blå stolen en timme, den här gången på en avdelning högre upp i huset så att jag fick utsikt över Årstaviken. Sedan behövde jag vila.
Påskdagen 5 april
Jag har nu sovit bra utan respirator för tredje natten i rad. När sonen kom på förmiddagen var jag redan trött pga fysisk träning med fysioterapeuten. Jag fick sitta på sängkanten i några minuter för tredje gången. Jag sov korta stunder under dagen, delvis beroende på understimulans och uttråkning. Det fanns bara lite personal i tjänst under dagen.
På eftermiddagen fick jag sitta i stolen igen. Jag hade haft respirator i exakt fyra veckor, men nu fick jag flytta till ett rum utan respirator eftersom jag inte behövde den längre. Det nya rummet var lite större, luftigare och ljusare och med ett fönster bredvid sängen där jag kunde se ut, även om jag bara såg en husvägg.
Sonen passade på att trimma mitt skägg och hår, som hunnit bli ganska vildvuxet, medan jag satt upp i stolen. Efter en timme i stolen ville jag flytta över till sängen igen. När jag hade kommit över till sängen och allt var klart med det nya rummet gick sonen hem och jag lyssnade på radions P1. Jag såg fram emot att träffa Eva igen nästa dag
Måndag 6 april, annandag påsk
Rörligheten i händer och fingrar är klart bättre än före påsk. Även huvudet är stadigare och mer rörligt. Även om respiratorn är bortkopplad sitter tracken kvar. Ett stort mörkt blåmärke syns nu kring tracken. Läkaren berättar att de kanske ska ta ut den nästa morgon eller dagen därpå. De vill kunna observera resultatet hela dagen. Men att äta direkt blir nog svårt, så fortsatt sondmatning blir nog aktuellt ett tag. Under två dagar efter borttagning kan den vid behov sättas in igen, men sedan börjar såret läka och det blir svårare. Ett problem är fortsatt slembildning i luftrören. Jag fick en slemsugning under eftermiddagen som gav enormt mycket slem och sedan mådde jag bättre. Vid femtiden var jag mycket trött och Eva gick hem.
Eva har nu åkt till Gotland över påsken. Jag är nu kopplad till respiratorn endast under natten och då är den satt på låg effekt. Jag hade sovit bra på natten, sedan ett av två sömnmedel hade bytts mot ett lugnande medel som tydligen fungerade bättre. På morgonen kom en läkare och berättade att allt såg bra ut och att det gick åt rätt håll. Ingen höjd temperatur längre. På förmiddagen satt jag i en stol i en timme, medan en fysioterapeut genomförde ett träningsprogram. Jag var pigg under dagen. Min dotter kom och hälsade på under eftermiddagen. Jag drack juice och sedan vatten med sugrör. Sedan hostade jag slem i en halvtimme och blev väldigt trött. Sedan kom en son vid halv femtiden efter jobbet. Vi ringde Eva med en högtalartelefon och pratade med henne en stund.
Långfredagen 3 april
Under denna natt hade jag för första gången ingen respirator. Jag sov bra och vaknade klockan sex. Det var mindre personal än vanligt på grund av påskledigheten och till viss del för mig ny personal. En son kom runt halv elva.
Vi ringde åter Eva och pratade en stund. Sedan kom en för mig ny fysioterapeut och kontrollerade min rörlighet och muskelstyrka. Jag fick nu sitta på sängkanten i några minuter för första gången. Jag drack åter vatten och kaffe med sugrör efter den sedvanliga omständliga proceduren att koppla om slangar för att jag inte ska få vätska i luftstrupen. Jag fick ändå ett hostanfall när jag drack med sugrör, men med vätska i svamp gick det bättre. Det är svårare att dricka nu. Fingerstyrkan ligger kvar på samma nivå men andningen fungerar bättre. Jag var pigg under dagen men blev trött av minsta ansträngning, som att prata i telefon eller att hosta. På eftermiddagen fick jag sitta i dörröppningen till balkongen och andas frisk luft för första gången på nästan en månad.
Påskafton 4 april
Ingen respirator i natt heller. En del av personalen är väldigt noga med att jag ska ligga i olika ställningar och helst på sidan. De flyttar mig med jämna mellanrum och sticker in kuddar på olika ställen så att jag inte kan röra mig. Det blir ofta obekvämt. Jag ligger helst raklång på rygg, men de är oroliga för att jag ska få liggsår då, så de lyssnar inte på mig.
På morgonen fick jag lite övning med en fysioterapeut och vilade sedan. Det går framåt med andningen och nackmuskulaturen men inget vidare med att svälja. Jag vill inte dricka något eftersom jag får hostattacker så fort jag försöker.
Mitt på dagen kom en son med familj och hälsade på och vi pratade. Vi ringde åter Eva på Gotland, vilket jag blev lite trött av. Vi kunde också konstatera att jag har vissa minnesproblem.
Jag fick åter sitta i den blå stolen en timme, den här gången på en avdelning högre upp i huset så att jag fick utsikt över Årstaviken. Sedan behövde jag vila.
Påskdagen 5 april
Jag har nu sovit bra utan respirator för tredje natten i rad. När sonen kom på förmiddagen var jag redan trött pga fysisk träning med fysioterapeuten. Jag fick sitta på sängkanten i några minuter för tredje gången. Jag sov korta stunder under dagen, delvis beroende på understimulans och uttråkning. Det fanns bara lite personal i tjänst under dagen.
På eftermiddagen fick jag sitta i stolen igen. Jag hade haft respirator i exakt fyra veckor, men nu fick jag flytta till ett rum utan respirator eftersom jag inte behövde den längre. Det nya rummet var lite större, luftigare och ljusare och med ett fönster bredvid sängen där jag kunde se ut, även om jag bara såg en husvägg.
Sonen passade på att trimma mitt skägg och hår, som hunnit bli ganska vildvuxet, medan jag satt upp i stolen. Efter en timme i stolen ville jag flytta över till sängen igen. När jag hade kommit över till sängen och allt var klart med det nya rummet gick sonen hem och jag lyssnade på radions P1. Jag såg fram emot att träffa Eva igen nästa dag
Måndag 6 april, annandag påsk
Rörligheten i händer och fingrar är klart bättre än före påsk. Även huvudet är stadigare och mer rörligt. Även om respiratorn är bortkopplad sitter tracken kvar. Ett stort mörkt blåmärke syns nu kring tracken. Läkaren berättar att de kanske ska ta ut den nästa morgon eller dagen därpå. De vill kunna observera resultatet hela dagen. Men att äta direkt blir nog svårt, så fortsatt sondmatning blir nog aktuellt ett tag. Under två dagar efter borttagning kan den vid behov sättas in igen, men sedan börjar såret läka och det blir svårare. Ett problem är fortsatt slembildning i luftrören. Jag fick en slemsugning under eftermiddagen som gav enormt mycket slem och sedan mådde jag bättre. Vid femtiden var jag mycket trött och Eva gick hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar